1/1-13

Känner mej riktigt jävla nere i dag.
Allt jag gör och allt jag säger blir och är fel.
Har tänkt på den gångna året och börjar bara gråta. Har blivigt så jävla sviken av dom jag trodde va mina vänner.
Och så mycket skit prat som man fått höra. Det gör ont i själen.

Men allt är uppenbarligen mitt fel men jag är antagligen för dum i huvudet för att själv förstå vad jag gjort. Hjälpt andra när dom behövde hjälp är tydligen fel.

Så just nu kan jag inte sova för att jag tänker för mycket. Funderat på att gå ner och lägga mej i soffan så att jag inte väcker M. Han ska jobba i morgon. Så kommer vara ännu mer ensam.

I bland önskar jag mej mer än äkta vän. Än vad jag önskar mej ett barn. Har insätt att så dåligt som jag mår just nu och gjort det sista halvåret hade jag inte klarat av ett barn. Jag gråter varje dag. Jag får mina panik attacker till och från.

M vet inte vad han ska göra. Och jag ber honom att bara finnas för mej i allt detta. Men igen annan förstår.

Varför ska jag änns begära att nån ska förstå eller lyssna på mej?

Nej förlåt. Jag ska inte tynga ner er med detta.

God fortsättning eller vad det heter.