Mens eller. Och dröm

Jag fattar inget. Jag fick mens i lördags en hel vecka förtidigt? Är det normalt när man har PCOS? Att den kommer förtidigt. Jag har bara fått försent.
Kan det vara en nidblödning. För det slutade i dag måndag. Verkligen skumt.

I morse vaknade jag av ett barn skrik från rummet igemte vårt sovrum. Men när jag vaknade så va det Inget där. Jag hade drömt så verkligt att det fanns ett pojke barn i sovrummet. Så jag flög upp när skriket kom och började leta sen kom jag tillbaka till medvetandet. Fan börjar jag bli sjuk? Detta är inte normalt att man derömmer så här va?

Behöver råd om detta.

Kram Tina

Blodprov

I dag var jag inne på sjukhuset och lämnade blodprov. Dom tog bara ett rör så blev lite förvånad över detta. Men men det är iaf 23 mens dagen som jag lämnade på. Nu hoppas jag bara på att det ska gå fort med svaret. Men det kan jag nog se mej i stjärnorna efter isf.

I övrigt har jag haft en skit stressad dag. Hade 1000 saker som skulle göras men han med allt som tur är. Skönt.

Nu ska jag sova iaf. Nattis på er alla.

Kram T

provet avklarat

så nu ska jag strycka en sak på vår att göra lista :) känns bra.
och dte va lätt att lämna provet vi blev inkallade i ett rum där en dam pratade med oss och frågade typ näe hade ni sex sitt och så. och så vissade hon in M på toa och så gick jag och satte mej och vänta. när han va klar lämnade han burken i en lucka och så kunde vi gå. hur lätt som hälst. nu får vi bara vänta 2 veckor på svaret :( känns som det blir långa 2 veckor.

på fredag ska jag in till sjukhuet och lämna mitt blodprov d¨å är jag på min 23 mensdag så det blir perekt då bör jag få svar när M får sitt. hoppasssss............

nej nu ska jag och M ta det lungt. i morgon ska jag plugga inför min tenta på Torsdag.

Kram T & M

kvällen innan sperma provet

nu sitter jag och M här. nervösa som bara den inför provet i morgon. tänk om det är nåt fel?  vad gör vi då? kommer jag att få pregro? kan vi få göra ivf? det är många frågor som snurrar i våra huvud. men vi försöker tänka så posetift som möjligt att det ska visa bra och pigga simmare.

har tittat på barn till varje pris i kväll. och jag börjar undra hur mycket är folk beredda på att betala för att få sitt barn? dom pratar om såna höga summor så jag börjar bli rädd. en kvarts miljon kommer vi inte ha råd med som det är nu. jag studerar juh och M har fast jobb men känner inte jätte mycket. vi har huslån och så. så skulle det inte funka hur gör vi då? jag hoppas juh på att få jobb snart så att dte ska gå lättare att kunna få allt att funka, och att man slipper tänka på detta. men tanken finns där juh.

bara så synd att dte bara är ett avsnitt till av programet :( men tur att drömmen om ett barn går ett tag till iaf. så spänande hoppas juh att alla ska lyckas få sina efterlänktade barn.

jag lovar att skriva i morgon igen om hur det gick på sjukhuset....


Kram Tina o M

barn till varje pris

japp följer det programet med. men jag börjar undra är det en tränd med att folk har svårt att få barn? ja det värkar så. men det är kul att dom tar upp nåt sånt som har varit så tabu att prata om innan. och dte är skönt att få se att andra med har samma probelm som en själv. men varför ser det så lätt ut för dom på tv? det går juh för alla dom :( men varförr går det inte för oss? varför är livet så orättvisst? ja det kan man verkligen fråga sig. jag har funderat mycket på detta med ålderna. visst måga säger att jag är ung, men man måste se dte från 2 håll. min man är 13 år äldre än mej. och skulle vi bli gravida nu så skulle han vara närmare 60 när vårt barn skulle ta studenten. ja jag tycker det är en läskig tanke att han måste vänta pga mej. för dte är juh mitt fel. att inte jag kan. jag tänker hela tiden på att jag gör fel. jag borde inte tänka så det vet jag. men har svårt att släppa tanken. och lika dant skulle vi behöva adoptera. det tar juh flera år att gå igenom det. allt känns så långt borta för oss. :(

men tillbaka till programet så va det en tjej sär som är singen som försöker bli gravid med spermadonator och nu ska hon testa ivf. men hon sa nåt som jag gillade att alla är vi granar i landet Narnia. oc jag har hittat vem som skrev detta från början. så här är den: http://ettvanligtliv.bloggplatsen.se/2011/05/05/5281278-vi-ar-alla-vanliga-grannar-i-narnia/

väldigt fina ord. :-)

Kram Tina

drömmet om ett barn

jag sitter och tittar på drömmen om ett barn.

och började gråta när jag ser på paret isa och rickard. låter precis som mej och min mans resa när den började. vi har dock inte kommit så långt som till ivf men jag hoppas att vi kan komma ditt snart.
men det ser lite läskigt ut. men det lespiska paret sa hon som är gravid att hon hade gjort en spoling och hon hade tydligen uppleft det som jag. att dte hade gjort jätte ont. det va mycket värre än när jag gjorde GBPsen. men men det är skönt att ha det gjort och så. men först och främst hoppas jag på att få kan få pregrotime. men ser mörkt ut sist jag pratade med gynläkaren.

många tårar trillade genon programet.

Kram Tina o M

Ny blogg

Jag kände att det var dax för mej att skriva och berätta lite om min resa. Det hela började januari 2009 då jag valde att ta ut min p-stav. Och tiden den gick. Jag fick mens och visst den hoppade men inget jag bryde mej om. Vi tänkte att händer det så händer det. Men när det hade gått ca ett halv år så försvann min mens. Och var bort ett par månader sen kom den igen men problemet va att den aldrig slutade Så när jag hade haft mens i konstant ett halv år så började jag må dåligt av allt blod jag hade blivigt av med så jag sökte hjälp för det. Och fick då komma till ungdomsmotagningen efter mycket tjat om att få hjälp,men fick en undersökning jag fick förklarat att jag hade en blodfylld livmoder men att det skulle sluta och det gjorde det efter ett tag. men läkaren vi träffade hjälpte oss att få en tid till gyn och sakt och gjort så fick vi det. vi fick en bra löäkare som förklarade för oss efter ett vul att jag hade pco-s vilket jag hade mistänkt länge men ine fått bekräfftat. jag hade fullt med blåsor på mina äggstockar och en förstorad livmoder och dessutom bakåtlutad.
känndes som vi fick allt på en gång. men tyvärr blev vi nekade hjälp pga min vikt vägde just då ca 125 kg så jag bestämde mej för att äntligen ansöka om att göra en GBP och sakt och gjort så gjorde jag det tiden gick och jag en tid efter ca ettt halvårs väntan så i oktober 2010 så opererade jag mej. allt gick bra och tiden gick jag har nu ett år efter gått ner 2/3 av mej så nu väger jag mellan 75-70 kg så är snart normal viktig. men vi har fortfarande inte fått hjälpen med ägglosning.

jag gjorde en spolning i september och det vissade att det fans fri väg för spermierna. så nu ska jag lämna blodprov nästa vecka och på tisdag ska min man lämna spermaprov så vi hoppas på att efter detta ska vi kunna få pregrotime.

vi kan inte mer än att hoppas så mycket vi kan.
vi har gråtigt mycket 3 års tid är en lång tid.

hoppas att det är några som finner min resa intressant och komentera hjärna :-)

Kram Tina