Ny blogg

Jag kände att det var dax för mej att skriva och berätta lite om min resa. Det hela började januari 2009 då jag valde att ta ut min p-stav. Och tiden den gick. Jag fick mens och visst den hoppade men inget jag bryde mej om. Vi tänkte att händer det så händer det. Men när det hade gått ca ett halv år så försvann min mens. Och var bort ett par månader sen kom den igen men problemet va att den aldrig slutade Så när jag hade haft mens i konstant ett halv år så började jag må dåligt av allt blod jag hade blivigt av med så jag sökte hjälp för det. Och fick då komma till ungdomsmotagningen efter mycket tjat om att få hjälp,men fick en undersökning jag fick förklarat att jag hade en blodfylld livmoder men att det skulle sluta och det gjorde det efter ett tag. men läkaren vi träffade hjälpte oss att få en tid till gyn och sakt och gjort så fick vi det. vi fick en bra löäkare som förklarade för oss efter ett vul att jag hade pco-s vilket jag hade mistänkt länge men ine fått bekräfftat. jag hade fullt med blåsor på mina äggstockar och en förstorad livmoder och dessutom bakåtlutad.
känndes som vi fick allt på en gång. men tyvärr blev vi nekade hjälp pga min vikt vägde just då ca 125 kg så jag bestämde mej för att äntligen ansöka om att göra en GBP och sakt och gjort så gjorde jag det tiden gick och jag en tid efter ca ettt halvårs väntan så i oktober 2010 så opererade jag mej. allt gick bra och tiden gick jag har nu ett år efter gått ner 2/3 av mej så nu väger jag mellan 75-70 kg så är snart normal viktig. men vi har fortfarande inte fått hjälpen med ägglosning.

jag gjorde en spolning i september och det vissade att det fans fri väg för spermierna. så nu ska jag lämna blodprov nästa vecka och på tisdag ska min man lämna spermaprov så vi hoppas på att efter detta ska vi kunna få pregrotime.

vi kan inte mer än att hoppas så mycket vi kan.
vi har gråtigt mycket 3 års tid är en lång tid.

hoppas att det är några som finner min resa intressant och komentera hjärna :-)

Kram Tina